(saxat från Svenska Fjordhästföreningens hemsida)
Hingstlinjerna inom fjordhästaveln är ett väldigt omdiskuterat ämne.
Inom fjordhästaveln finns det fyra hingstlinjer; Håkon,
Håkon Jarl, Bergfast och Öyarblakken.
Av dessa är det idag Håkon Jarl som dominerar kraftigt. Av de 48 hingstar som
var i avel 2005 så är 1 från Öyarblakken, 2 från Håkon, 3 från Bergfast och hela
42 stycken från Håkon Jarl linjen.
Sedan finns det en sak till icke att förglömma. En fjord av hingstlinje Bergfast
kanske inte är en ren Bergfast. Det finns ju en stolinje också.
Så för att en fjord skall vara ren Bergfast, Håkon eller någon av de andra,
måste både sto och hingstlinjen stamma från samma stamfar.
Eller ska alla hästarna i stamtavlan härstamma från samma
stamfader? Men då blir det linjeavel?
Så vad menar vi med att bevara hingstlinjerna ? Det är inte helt lätt att reda
ut och alla är av olika åsikt.
Men faktum kvarstår: att för varje generation halverar vi
arvet från förfadern.
Så i femte led efter "matadoren" finns endast 3,1 % av generna från den hingsten
kvar.
Alla fjordhästar härstammar dock från en och samma hingst.
Han hette Gange Rolv I med stamboksnr 42 i Norge.
Han var född 1874 och brunblack. Håkon linjen stammar direkt från honom, medan
Öyarblakken,
Bergfast och Håkon Jarl stammar från Njål N 166, som var sonson son till Gange
Rolv I N 42.
Nedan ser ni en översikt, som kanske gör det hela lättare.
Lite information om stamfäderna för våra hingstar:
Håkon N 302 f: 1904, d: 1924 ljusbrunblack, mätte 143--18,5
E: Baronen N 193 U: Skårblakka N 248
Håkon har lämnat efter sig 20 stamboksförda hingstar och 87 stamboksförda ston.
Till skillnad från hingstlinjerna Öyarblakken, Håkon Jarl och Bergfast, som alla
stammar från Njål N 166,
så stammar Håkon via fyra hingstled direkt tillbaka till Gange Rolv I N 42.
Den goda och säkra förärvning som Njåls blod inneburit i de andra tre linjerna,
saknades hos Håkon. Han lyckades inte heller lika väl i aveln.
I själva verket föreföll det på 30-, 40-, och 50-talen som om linjen efter Håkon
302 var så svag
och obetydlig att den var helt bortglömd och snart skulle dö ut. Ingen
framstående förärvare kom fram ur denna linje förrän i slutet på 50-talet...
Håkon N 302 var kraftigt byggd med tungt framparti men i
övrigt inte alltför djup och bred.
Han hade bra ben med breda skenor och tydliga zebraränder fram.
Färgen var vackert ljusbrunblack med mycket vitt i man och pannlugg. Som
fyraåring fick han en 2. premie och såldes sedan till staten.
Han stod under sin livstid på tre olika platser i landet och slaktades vid 20
års ålder.
Håkon var inte någon otypisk fjordhäst men han hade ändå inte riktigt den
utstrålning som tex Bergfast och Håkon Jarl, och som avkommorna till dessa
oftast fick. Särskilt syntes det på huvud, hals och öron, samt på korset.
Trots att Håkon fick många avkommor, lyckades sönerna
dåligt med att föra hans blod vidare.
Endast 6 av hans söner fick egna stamboksförda söner och endast en av dessa
sonsöner fick en son godkänd - Kong Ola N 895.
Kong Ola -som endast uppnådde graden Godkänd, fick i sin tur en son: Rein Gust N
1184,
som blev far till den nutida store förärvaren : Enok 39 ( N 1610. )
I och med Enoks insättande i först den norska och sedan i den svenska aveln,
"återupptäcktes"
hingstlinjen efter Håkon - Baronen. Denna "nya" hingstlinje har kommit att
betyda mycket för den nutida aveln med fjordhäst, eftersom avelsbasen är och
alltid har varit mycket smal inom rasen.
Men trots att Enok under sin tid i avel i Sverige hann få fram 7 godkända söner,
så är det bara tre kvar av linjen i avel idag. Den senast godkände, och en
hingst med framtiden
för sig är Temperament 227. Från Håkons linje har det godkänts totalt 15
hingstar t.o.m 2004.
Bergfast N 635 f: 1912 d: 1938 ljusbrunblack mätte
141,5-168-18,5 ( 4 år.)
E: Dalegubben N 502 U: Kari N 666
Bergfast lämnade 24 stamboksförda hingstar och 151 stamboksförda ston.
Av måtten att döma var han en liten hingst men han hade så stora, välmarkerade
ledgångar
och sådan behåring att benen ändå föreföll grova.
Han var bred och djup i bringan. Ryggen var väl lång och låg och något
muskelfattig,
korset litet, kort och toppigt. Halsen var lång och tunn och inte särskilt
välrest,
men huvudet var vackert med ljus mule.
Avkommorna efter Bergfast blev ofta resliga med goda
välställda ben och bra hovar.
Frampartiet och korset blev också oftast bra, men den dåliga överlinjen ville
gärna slå igenom.
Bergfast användes flitigt i aveln, men pga den svaga ryggen var han ständigt
omdiskuterad.
Många menade rent av att han skulle ödelägga det goda hästmaterial som fanns i
bygden där han stod.
Vid 15 års ålder ställdes han ut med en grupp avkommor och då fick han iallafall
sin 1. premie.
En del ansåg att han fick en välgenerös bedömning, men del var en grupp jämna
djur,
stora, ljusa och rastypiska ston, välbenade med bra ledgångar. Tyvärr hade de
flesta också
faderns långa muskelfattiga rygg. Avkommorna visade sig vara utmärkta arbetsdjur
men deras trav var ofta mindre god.
Frambensrörelserna var gärna lite höga och korta, ofta även biljarderande.
Bergfast slaktades 1938 vid 25 års ålder.
Han står nu uppstoppad på Norges Lantbrukshögskola. Ur Bergfastlinjen har totalt
70 hingstar satts in i den svenska aveln.
Håkon Jarl N 645 f: 1913 i Molde d: 1936
ljusbrunblack mätte 142-173-19.
E:Harald Bolsöy N 509 U: Liljen N 706 UE: Håkon N 283
129 st Redan som 4-åring erhöll han 2. premie. Han uppnådde dock aldrig 1.
premie,
troligen för att han ansågs väl liten och nätt för dåtidens smak. Domarnas
utlåtande om Håkon Jarl löd:
Rastypisk, vacker häst som dock kunde önskas något större.
Välbyggd, harmonisk. Något trånga rörelser bak, men annars regelbundna.
Alla var överens om att Håkon Jarl var en ovanligt vacker
fjordhingst. Särskilt påfallande var det ädla,
markerade huvudet med bred panna och stora, klara ögon. Han hade också en
högrest, välformad hals,
god överlinje och ett välformat kors. Benen var inte grova men rena och torra
med starka hasar.
Hans ben var fortfarande helt ren aoch torra då han vid 23 års ålder avlivades.
Skelettet står nu på Norges Veterinärhögskola.
Håkon Jarl förärvde sig mycket väl. Gemensamt för alla hans
avkommor var det ädla utseendet,
den snygga överlinjen och den goda resningen. Ett toppigt kors var svårt att
finna,
och avkommorna hade de torra och rena benen, dock inte hans trånga bakställ.
Håkon Jarl hade också ett mycket bra lynne, vilken även speglade sig i
avkommorna.
De var kända för att vara godmodiga, villiga och raska djur.
De allvarligaste exteriöra felet hos hans avkommor var de något för långa och
muskelfattiga skanker som han ofta nedärvde.
Bröstdjupet kunde också vara i minsta laget hos en del, särskilt vid yngre
ålder.
HJ fick 15 stambokförda söner och 104 döttrar. Av hans
söner ansågs länge Molnesblakken N 792 som den mest betydande, men Gloppang N
894 har visat att han har satt mer varaktiga spår efter sig.
På denna linje finner man några av de verkligt betydande matadorerna inom
fjordhästaveln:
Valebu N 1569, Torbjörn N 1417 och Sölve N 1672.
Hittills har det godkänts 129 st hingstar från Håkon Jarl linjen i Sverige.
Öyarblakken N 819 f: 1923 d: 1940 ljbrbl mätte
142-184-20.
E: Rödsetblakken f: 1918 U: Dalfruen N 876
Öyrblakken såldes som å till en lärare vid namn Hans J Öye.
Denne visade upp honom som treåring, men eftersom han då var dåligt fodrad och
skött,
fick han inte någon premie. Öye fick dock rådet att spara hingsten och visa upp
honom i bättre skick nästa år.
Det berättas att statskonsulenten Jens Nordang själv åkte ut en söndag för att
se till hingsten.
Han fann honom då i gott hull men med alltför stor buk, hängande man och
vanskötta hovar.
Han kunde dock konstatera att hingsten inte fått några bestående men.
Nu gav han Öye en del råd bträffande hingstens fortsatta skötsel och utfodring.
Kraftfodergivan skulle ökas, hö och halm minskas, manen skulle klippas ner helt
och hovarna verkas.
När våren kom och Öyarblaken visades upp var han i utmärkt skick och kunde
därför få en 2. premie.
Öyarblakkens far; Rödsetblakken var inte premierad. Han visades upp en gång som
4 åring
men eftersom han under vintern körts i hårt arbete var han inte i
utställningskondition och fick ingen premie.
Han kastrerades därför strax efter utställningen, men fick dessförinnan chansen
att betäcka ett sto -Dalfruen N 876.
Resultatet blev Öyarblakken.
Öyarblakken var en medelstor häst med gott djup och god
bredd. Han hade ett gott mittparti
och en stark överlinje, men något lågt ansatt hals. Han saknade resning, vilket
gav honom en feminin prägel.
Han hade grova och korrekta ben med bra hovar. Han var energisk och rörlig och
mycket lättfödd.
Avkommorna efter Öyarblakken blev medelstora, djupa med starka ryggar och kors.
Tyvärr var de ibland låghalsade och det förekom små framknän och fyllda hasar.
Öyarblakken lämnade 42 godkända söner efter sig. Totalt har 40 hingstar satts in
i avel från linjen i Sverige.
Idag finns det ingen Öyarblakkenhingst kvar i avel i Sverige.